Kallas så har jag för mig...  kanske inte exakt det här men

 

Okej. ...

 

1. Blogg

Okej jag har blogg, men det är bara ''riktiga'' vänner som vet om det och folk jag pratar med jämt? Haha skaffade ju bara för att inte spamma facebook.... Misslyckades med det faktiskt. Men skrev på en text istället som ni kommer få se sedan. Så alla vet jag är värdelös bloggare, mycket bättre skrivare när det gäller berättelser!

 

2.  Smärta/bakgrund whatever

Jag går hos en psykolog för er som inte vet? Det gör jag för att jag har ont... Men ska nu berätta varför . lolz

 

Allt började en måndags morgon. Det var ljust ute och fåglarna kvittrade. Nej men det var fan mörkt och ingen fågel. Iallafall jag såg väldigt konstigt och efter det fick jag fruktansvärd huvudvärk. Andra gången det hände var strax innan alla hjärtans dag 2011. Då åkte vi till sjukhuset och jag hade en läkare som hette Ole/Oleg. Han var awsome. Hade honom på vårdcentralen också. 

 

Jag fortsatte ha ont i huvudet ibland och de började misstänka att jag kunde ha en hjärn tumör. Jag röntgade och de såg inget. Huvudvärkstabletter funkade inte.  Inget funkade. När jag väl fick ont i huvudet så hade jag det några timmar och det var fasa och helvete. Vissa gånger fick jag sitta i mitt mörka rum. Jag satt där inne och skrek samtidigt som jag grät. Vissa gånger spydde jag (mysigt).  Jag fick göra EEG osv. Men efter cirka 2-3 månader börjades en migrän utredning. Gick till läkaren några gånger i månaden och berättade hur ofta jag hade huvudvärk och så. De blev sedan klart att jag hade migrän. För er som inte vet vad det är tryck här! Min migrän kallar de för Extrem...  

 

Men sen så har jag ju ont i mitt kära skelett också,... Det är så här jag lan beskriva det.

Det känns som att något äter mig innefrån som att någon krossar mina ben och sedan smälter dom. Jag har inte kunnat sova en hel natt på år. Varje natt rinner tårar ner för min kind. Varje natt tar jag värktabletter och hoppas att det ska hjälpa. Det hjälpet ibland och ibland inte. Det värsta är när det gör ont i skolan. Jag kan ju inte bara sitta där och gråta, utan jag biter ihop. Vad ska jag annars göra? Mina ben, armar, leder m.m. Smärtan är obeskrivlig och jag vet inte hur jag ska kunna förklara.... Det gör ont! SVIN ONT. Jag orkar inte mer och ibland har jag funderat på att ta livet av mig... Men det är det ingen som vet/visste. Oftast brukar jag tänka att folk har det värre. Det finns folk som inte kan äta sig mätta, och jag gnäller bara över att jag har ont. Ibland tänker jag motsatsen. Vem fan bryr sig om folk som inte äter sig mätta. De har iallafall inte så jävla ont att man skriker på nätterna. Efteråt känner jag mig hemsk... Jag har egentligen inte kollat upp det så noga men det hänger ihop med det jag ska skriva senare/nu.

 

Eftersom jag var tvungen att äta så många tabletter fick jag riktigt ont i magen. Riktigt ont i magen. Vi åkte in till akuten och de trodde att det var allvarligt. Men vi gjorde ultraljud och gissa vad? Jag var gravid...... Du tror antagligen inte på det och det är bra för det är inte sant. Haha, nej men de såg att jag hade stora körtlar i magen så hade körtelfeber.Men magontet fortsatte och jag hade ont i två veckor utan att det blev bättre. Under den tiden hade jag stannat hemma från skolan men det kunde jag ju inte göra hur länge som helst. Mitt absolut STÖRSTA misstag under den här perioden och under besöken var att jag ljög om en sak. De frågade om jag hade blod i ''avföringen''. Jag sa nej eftersom jag antagligen skämdes. Men svaret var ja och är fortfarande ja.

PINSAMT.   Jag får väll skylla mig själv...

 

 

3. Psykologen

De skickade mig till en psykolog eftersom de inte visste var det var. Det var inte riktigt världens roligaste. Psykologen jag går hos heter Kersti. Trevlig typ om man gillar sånna som hon. Kort, klimakterie rött hår och alltid lila koftor... När jag är där så sitter jag i ett litet rum och svettas. Har slutat gå dit nu men innan sommaren var det värst. Jag kommer drömma mardrömmar som vuxen om det här. Jag kommer ihåg exakt hur det var. Hur jag satt där inne i ett varmt rum med ett fönster ut mot vägen. Jag väntade på att hon skulle fråga mig saker och så satt jag och svettades Mer var det inte. Vi har nog inte sagt något mer än hej, bra, vet inte, okej, hejdå. Ungefär så iallafall. Jag fattade inte varför jag var där. Varför jag skickades dit. De trodde inte att jag hade ont, ibland trodde de att jag hittade på. De trodde att jag mådde dåligt och därför har jag ont. Men okej, om det är så blev det ju inte bättre av att prata med en SPYkolog... Jag blir nästan arg när jag tänker på hur mycket den tiden gick åt från lektioner jag hade behövt vara med på.... 

 

 

Det är ungefär hela min smärt berättelse. Kommer berätta mer senare. Eller ja, inte om det utan om annat. Se det lite som julklappar ;)